Hoppa till innehåll

Vanliga frågor

Varför behöver kulturen en egen plan? Hur mycket resurser kräver en plan för kulturfostran? Hur fungerar planen på sammansatta klasser?

Nedan har vi samlat ihop vanliga frågor kring planen för kulturfostran. Om du inte hittar svar på din fråga här kan du kontakta faddergruppen för kulturläroplaner, Föreningen för kulturarvsfostran i Finland eller Föreningen för barnkulturcenter i Finland.

Varför behöver vi en lokal plan för kulturfostran?

En lokal plan gör det möjligt att framhäva lokala specialdrag och betoningar. Barn och ungdomar växer upp till en del av den lokala kulturmiljön.

Det finns lokala skillnader mellan aktörer, lokaler och evenemang som kan beaktas i den lokala planen. Planen för kulturfostran skapar en ram och gemensamma verksamhetsmodeller inom kommunen och underlättar arbetet av enskilda skolor och lärare.

Varför gör inte varje skola en egen plan?

När man upprättar en heltäckande kulturläroplan för hela kommunen når man hela åldersgruppen, vilket bidrar till en jämlik och jämställd kulturfostran. En kommunal kulturläroplan säkerställer att huruvida eleverna får ta del av kulturupplevelser inte beror på en enskild lärares eller rektors intresse eller skolans ekonomiska möjligheter. När vi centraliserar planeringen av hela kommunens kulturfostran, sparar vi också resurser, underlättar skolornas och lärarnas arbete och hjälper kulturinstitutioner att rikta sin verksamhet till skolorna.

Varför behöver kulturen en egen plan?

Den grundläggande utbildningen har en allmänbildande funktion, och kännedom av konst och kultur är en del av allmänbildningen. Planen för kulturfostran är en mångsidig och omfattande helhet som inte är begränsad till endast konst- och färdighetsämnen. Den kan innehålla också mediefostran, miljöfostran och hållbar utveckling – eller till och med gymnastik, som i vissa kommuner. Kultur ger nya inlärningssätt och främjar lärandet i andra läroämnen. Man kan till exempel lära sig matematik med hjälp av musik.

Hur mycket pengar och tid kräver den?

Den minsta möjliga arbetsgruppen för bearbetning av kulturläroplanen kan vara till exempel en lågstadielärare, en högstadielärare och en person som arbetar vid kulturväsendet. Det är en bra idé att ge en av gruppmedlemmarna huvudansvaret för att skriva planen och koordinera projektet.

Tidigare erfarenheter har visat att det tar minst 10 timmar eller tre veckor att upprätta en plan. I vissa fall har man bearbetat planen i över ett år. Hur länge det tar för er kommun att skapa planen beror på resurser, målsättningar och startsituationen. Upprättandet kräver endast personalresurser, det vill säga någon som skriver planen.

Om man inte kan sätta mycket pengar på verksamheten är det en bra idé att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja sådan verksamhet som kan bedrivas med de befintliga personalresurserna i skolor, bibliotek och kommunala konstinstitut. I stället för att ordna elevtransporter kan föreställningar och workshoppar ledda av konstnärer ordnas på skolan.

Vilken nytta har ett enskilt konstbesök för eleven?

Syftet med kulturläroplanen är just att säkerställa att kulturupplevelserna inte bara är enskilda besök. Planen upprättas i samarbete mellan kommunens undervisningsväsen och kulturtjänster. Verksamheten pågår från år till år, vilket bygger upp ett kontinuum. I samband med besöken gör man förhandsuppgifter och fortsatta uppgifter.

Varför och hur tas invandrare i beaktande i kulturfostran?

Vi måste öka mångkulturalismen och dess förståelse i det ständigt globaliserande och internationaliserande Finland. Vetskap om seder, traditioner och religioner i kulturer som inte är maktkulturen ökar tolerans och minskar fördomar hos eleverna. De finska kulturfenomenen, festtraditionerna, historiska händelseplatserna och utställningarna kan också hjälpa invandrare att integreras, skapa rötter i den nya hemorten och vara en del av gemenskapen. Utveckling av kulturell läskunnighet och den egna kulturella identiteten samt förståelse för andra kulturer bidrar till ett tolerant och inkluderande medborgarskap.

Genom kulturfostran kan man stärka känslan av samhörighet till samhället och gemenskapen hos sådana barn och ungdomar som tillhör en minoritet. Fostran som tar beaktande till den lokala identiteten för elever samman, lär eleven att ta ansvar för den egna miljön och skapar gemenskap. Att skapa rötter i den nya hemorten kan vara en enande upplevelse för till exempel ungdomar med flyktingbakgrund.

En undervisningsgrupp som omfattar olika kulturella bakgrunder kan dela med sig kunskap om olika kulturer, traditioner och konstformer. För att ta hänsyn till den kulturella mångfalden när planen genomförs, lönar det sig att utnyttja de perspektiv och eventuella färdigheter som elever från olika bakgrunder hämtar med sig. I bästa fall kan kulturfostran fostra till globalt medborgarskap, vilket innebär att personen har tillräckliga kunskaper och färdigheter att klara sig var hen än vill bo i världen.

Hur beaktas specialelever i kulturfostran?

Kulturfostran bjuder på en utmärkt möjlighet att ta alla i beaktande och involvera alla – det vill säga öka inklusionen. Kulturfostran som genomförs gemensamt för olika grupper skapar gemenskap och minskar ömsesidiga fördomar.

Gemensam kulturverksamhet ger specialelever en möjlighet att visa sina färdigheter och talanger. Många specialelever är konstnärligt skickliga, och att stärka denna begåvning gynnar deras identitet och självkänsla. Kulturfostran är också rehabiliterande verksamhet för specialelever och den främjar deras välbefinnande och ork. Olika konstformer är till exempel en viktig del av rehabiliteringen för barn med autismspektrumtillstånd. Att hitta alternativa sätt att uttrycka sig själv kan ha stora fördelar för många specialelever.

Att ordna kulturfostran för specialgrupper kräver motivation, mod och flexibilitet av handledaren. Specialgrupper har många slags olika behov, situationer ändrar snabbt och saker går inte alltid enligt plan. Man måste möta grupperna med respekt, förståelse och som sig själv.

Hur fungerar kulturläroplaner på sammansatta klasser?

Sammansatta klasser kan tas i beaktande på många olika sätt. Planen för kulturfostran kan utformas så att alla de överenskomna kulturaktörerna blir bekanta under årskurserna 1–2 eller 3–6. Ett annat alternativ är att eleverna bekantar sig med kulturen i grupp, oavsett vilken klass eleverna är på. Ett tredje alternativ är att ordna ett eget objekt för varje årskurs, under vilken tid eleverna i de andra årskurserna har egen aktivitet.

Dela på sociala medier:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna från oss via e-post. Du kan avbryta din beställning när som helst.