Vanliga frågor

En lokal plan gör det möjligt att framhäva lokala särdrag och prioriteringar. Barn och ungdomar växer upp till en del av den lokala kulturmiljön.

Det finns lokala skillnader mellan aktörer, lokaler och evenemang och dessa kan beaktas i den lokala planen. Kulturläroplanen skapar en ram och gemensamma modeller inom kommunen och underlättar arbetet för enskilda skolor och lärare.

När man gör upp en heltäckande kulturläroplan för hela kommunen når man hela åldersgruppen, vilket bidrar till en jämlik och jämställd kulturfostran. En kommunal kulturläroplan säkerställer att elevernas möjlighet att ta del av kulturupplevelser inte beror på en enskild lärares eller rektors intresse eller skolans ekonomiska resurser. När vi centraliserar planeringen av hela kommunens kulturfostran, sparar vi också resurser, underlättar skolornas och lärarnas arbete och hjälper kulturinstitutioner att rikta sin verksamhet till skolorna.

Den grundläggande utbildningen har en allmänbildande funktion, och kännedom om konst och kultur är en del av allmänbildningen. Kulturläroplanen är en mångsidig och omfattande helhet som inte är begränsad till endast konst- och färdighetsämnen. Den kan innehålla också mediefostran, miljöfostran och hållbar utveckling – eller till och med gymnastik, som i vissa kommuner. Kultur ger nya inlärningssätt och främjar lärandet i andra läroämnen. Man kan till exempel lära sig matematik med hjälp av musik.

Kulturläroplanen är svaret på många av målen i läroplanen: Med hjälp av den uppnår man mångsidigare lärmiljöer och undervisningsmetoder. Av kompetensområdena inom mångsidig kompetens betonar i synnerhet K2 Kulturell och kommunikativ kompetens uppskattningen av kulturarvet och innehåll som bygger upp den kulturella identiteten i olika årskurser och läroämnen. Också den kulturella identiteten och det kulturella kapitalet är en del av den mångsidiga kompetensen.

Den minsta möjliga arbetsgruppen för bearbetning av kulturläroplanen kan vara till exempel en lågstadielärare, en högstadielärare och en medarbetare från kulturväsendet. Det är en bra idé att ge en av gruppmedlemmarna huvudansvaret för att skriva planen och koordinera projektet.

Tidigare erfarenheter har visat att det tar minst tio timmar eller tre veckor att utarbeta en kulturläroplan. I vissa kommuner har planen bearbetats i över ett år. Hur lång tid det tar för er kommun att skapa planen beror på resurserna, målsättningarna och utgångsläget. För att utarbeta planen krävs endast personalresurser, det vill säga någon som skriver planen.

Om man inte kan sätta mycket pengar på verksamheten är det en bra idé att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja sådan verksamhet som kan bedrivas med de befintliga personalresurserna i skolor, bibliotek och kommunala kulturinstitut. I stället för att ordna elevtransporter kan föreställningar och workshoppar ledda av konstnärer ordnas i skolan.

Syftet med kulturläroplanen är just att säkerställa att kulturupplevelserna inte bara är enskilda besök. Planen görs upp i samarbete mellan kommunens undervisningsväsen och kulturtjänster. Verksamheten pågår från år till år, vilket bygger upp ett kontinuum. I samband med besöken gör eleverna uppgifter både på förhand och efteråt.

Då Finland blir allt mer globalt och internationellt måste också den kulturella mångfalden och förståelsen för den öka. Kännedom om seder, traditioner och religioner som inte ingår i majoritetskulturen bidrar till ökad tolerans och mindre fördomar hos eleverna. Finska kulturfenomen, festtraditioner, historiska händelseplatser och utställningar kan också hjälpa invandrare att integreras, få en starkare anknytning till den nya hemorten och bli en del av gemenskapen. Utveckling av den kulturella läskunnigheten och den egna kulturella identiteten samt förståelse för andra kulturer bidrar till ett tolerant och inkluderande medborgarskap.

Enligt läroplanen för den grundläggande utbildningen ska varje elevs språkliga och kulturella identitet stödjas på ett mångsidigt sätt. Genom kulturfostran kan man stärka känslan av samhörighet med samhället hos barn och ungdomar som tillhör en minoritet. En fostran som beaktar den lokala identiteten för eleverna samman, lär dem ta ansvar för den egna miljön och skapar gemenskap. Att få en stark anknytning till den nya hemorten kan vara en enande upplevelse för till exempel ungdomar med flyktingbakgrund.

I en undervisningsgrupp kan elever från olika kulturella bakgrunder kan dela med sig av sin kunskap om olika kulturer, traditioner och konstformer. När planen genomförs bör man utnyttja de synvinklar och eventuella specialkunskaper som elever från olika bakgrunder kan bidra med. Då uppnår man en verklig kulturell mångfald. I bästa fall kan kulturfostran fostra till globalt medborgarskap, vilket innebär att personen har tillräckliga kunskaper och färdigheter att klara sig var hen än vill bo i världen.

Kulturfostran ger en utmärkt möjlighet att ta alla i beaktande och involvera alla – det vill säga öka inklusionen. Kulturfostran som genomförs gemensamt för olika grupper skapar gemenskap och minskar fördomarna.

Gemensam kulturverksamhet ger specialelever en möjlighet att visa sina färdigheter och talanger. Många specialelever är konstnärligt specialbegåvade, och att stärka denna begåvning är viktigt för deras identitet och självkänsla. Kulturfostran är också rehabiliterande verksamhet för specialelever och hjälper dem att orka och må bra. Olika konstformer är en viktig del av rehabiliteringen till exempel för barn med autismspektrumtillstånd. Att hitta alternativa sätt att uttrycka sig själv kan vara till stor fördel för många specialelever.

För att ordna kulturfostran för specialgrupper krävs motivation, mod och flexibilitet av handledaren. Specialgrupper har många slags olika behov, situationerna ändrar snabbt och allting går inte alltid enligt planen. Man måste möta grupperna med respekt och förståelse och på sitt eget sätt.

I sammansatta klasser kan kulturläroplanen genomföras på många olika sätt. Planen kan utformas så att de överenskomna kulturaktörerna blir bekanta under årskurserna 1–2 eller 3–6. Ett annat alternativ är att eleverna bekantar sig med kulturen i grupp, oavsett vilken klass de går i. Ett tredje alternativ är att ordna en egen kulturaktivitet för varje årskurs, medan de elever som går i en annan årskurs gör något annat.